Loppisfynd
Idag var jag och kära svärfar på en lång loppisrunda. Jag handlade inte för många kronor, men jag fyndade en hel del. Utöver vad bilden visar hittade jag tre lampfötter och ett stort kors (som alla redan fått sin första omgång vit färg)
(Snyggt, jag glömde tända ljusen innan jag fotade, hihi!)
(Snyggt, jag glömde tända ljusen innan jag fotade, hihi!)
En liten hängare i sovrummet
...köptes igår, och idag har den kommit på plats. Den är ganska inklämd i en hörna och ska belamras med morgonrockar och dylikt (och nej, då ska kransen inte hänga där! ;-) ).
Tvättstuga 1.2
Jag följde min magkänsla och alla råd, det blir liggande panel överallt! Men panelen tog (helt oväntat) slut, så jag får köra och handla först!
(Runt elskåpet tänkte jag sätta skugglister och sedan vajer upp- och nertill och sy något fint tyg som täcker "skönheten"...)
(Runt elskåpet tänkte jag sätta skugglister och sedan vajer upp- och nertill och sy något fint tyg som täcker "skönheten"...)
Tvättstugan del 1.0 och 1.1
Har inte visat hur tvättstugan såg ut innan jag satte klorna i den ordentligt. Jag skäms över bilderna, och över tvättstugan, men jag vill samtidigt visa framstegen!
håll i er:
Här står jag me dörren i ryggen (utan vidvinkel-objektiv). Inte ens jag har så stökigt till vardags, utan här är byggröran igång. Tvätmaskinen står längst ner på höger sida och hitom finns ett vask-parti med underskåp och trådbacks-förvaring (hata!) Närmst dörren står 4st 40cm garderober uppradade med jaktkläder och skor. -That´s it!
På denna bilden är dörren ut till hallen precis utom bild på vänstersidan. Jag har börjat sätta upp regelverket till trumman för att slippa se de fula rören.
Och här är dörren jag utgått från i min beskrivning. Kvistlackad men inte mer...
Idag ser det ut såhär, och här kommer jag till mitt dilemma... Jag har satt upp de snedsågade panel-bitarna för att se hur det ser ut. Jag kan inte bestämma mig om det är charmigt, eller om det bara ser ut som en kebabvagn på malmöfestivalen... Hjälp! (Alternativet är att ha panelen liggande som övriga väggen, men då måste jag med stor sannolikhet ha både taklist och hörnlist och det vill jag helst slippa.)
håll i er:
Här står jag me dörren i ryggen (utan vidvinkel-objektiv). Inte ens jag har så stökigt till vardags, utan här är byggröran igång. Tvätmaskinen står längst ner på höger sida och hitom finns ett vask-parti med underskåp och trådbacks-förvaring (hata!) Närmst dörren står 4st 40cm garderober uppradade med jaktkläder och skor. -That´s it!På denna bilden är dörren ut till hallen precis utom bild på vänstersidan. Jag har börjat sätta upp regelverket till trumman för att slippa se de fula rören.Och här är dörren jag utgått från i min beskrivning. Kvistlackad men inte mer...Idag ser det ut såhär, och här kommer jag till mitt dilemma... Jag har satt upp de snedsågade panel-bitarna för att se hur det ser ut. Jag kan inte bestämma mig om det är charmigt, eller om det bara ser ut som en kebabvagn på malmöfestivalen... Hjälp! (Alternativet är att ha panelen liggande som övriga väggen, men då måste jag med stor sannolikhet ha både taklist och hörnlist och det vill jag helst slippa.)
Tänkvärt, om än en smärtsam tankeställare
En gammal själ
Det var en gång en gammal, gammal själ, som levt många, många människoliv på jorden och som nu nästan var färdig med sin tillvaro som själ ochså, ja snart skulle den smälta samman med och bli en del av den stora Andligheten som uppfyller Evigheten.
För tillfället kände sig den gamla själen lite ensam där den satt i tomrummet efter det senast människolivet och den kommande sammansmältningen. De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur det uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.
Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.
Men din tid till sammansmältningen är så kort varnade vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
Jag vet sa den gamla själen. Men jag vill endå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.
Så låt det bli som du vill sa vakten, och släppte i väg den gamla, gamla själen.
Då fick ett människopar på jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag hon föddes, den omrumlande kärlek som människor känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten.
Men har du inte väldigt kort tid kvar? viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla flickan.
Tiden kort, men glädjen stor, svarade den gamla, gamla själen.
Och fast inte mamman hörde deras samtal, väckte viskningarnaen anande oro, en fläkt av kunskapen av att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte oss själva ens. Allt kommer till slut tas i från oss, allt vi bär på, alla kära runt omkring, slutligen vårt liv och vår kropp.
Men flickebarnet växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han ochså. Ja, den gamla själen fick leva sin sista tid precis som han önskat.
Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då sammanslutningen skulle ske. den gamla själen fick en kallelse, att utan dröjesmål infinnna sig vid cermonin, och måste lyda.
För människorna såg det ut som flickan fått en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd,just som vakten förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.
Och därför i stället för att låta gamla, gamla själar bara sitta av sin sista skvätt av tid i tomrummet, blev det i fortsättningen en sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den. Sorgen, sedan, den oundvikliga sorgen, den har människor genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.
En text av Peter Pohl och Kinna Gieth ( Ur jag saknar dig, jag saknar dig)
(denna text har jag kopierat ur bloggen http://ulriksfors.blogspot.com, hoppas det är ok, den berörde mig verkligen)
Det var en gång en gammal, gammal själ, som levt många, många människoliv på jorden och som nu nästan var färdig med sin tillvaro som själ ochså, ja snart skulle den smälta samman med och bli en del av den stora Andligheten som uppfyller Evigheten.
För tillfället kände sig den gamla själen lite ensam där den satt i tomrummet efter det senast människolivet och den kommande sammansmältningen. De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur det uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.
Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.
Men din tid till sammansmältningen är så kort varnade vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
Jag vet sa den gamla själen. Men jag vill endå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.
Så låt det bli som du vill sa vakten, och släppte i väg den gamla, gamla själen.
Då fick ett människopar på jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag hon föddes, den omrumlande kärlek som människor känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten.
Men har du inte väldigt kort tid kvar? viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla flickan.
Tiden kort, men glädjen stor, svarade den gamla, gamla själen.
Och fast inte mamman hörde deras samtal, väckte viskningarnaen anande oro, en fläkt av kunskapen av att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte oss själva ens. Allt kommer till slut tas i från oss, allt vi bär på, alla kära runt omkring, slutligen vårt liv och vår kropp.
Men flickebarnet växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han ochså. Ja, den gamla själen fick leva sin sista tid precis som han önskat.
Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då sammanslutningen skulle ske. den gamla själen fick en kallelse, att utan dröjesmål infinnna sig vid cermonin, och måste lyda.
För människorna såg det ut som flickan fått en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd,just som vakten förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.
Och därför i stället för att låta gamla, gamla själar bara sitta av sin sista skvätt av tid i tomrummet, blev det i fortsättningen en sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den. Sorgen, sedan, den oundvikliga sorgen, den har människor genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.
En text av Peter Pohl och Kinna Gieth ( Ur jag saknar dig, jag saknar dig)
(denna text har jag kopierat ur bloggen http://ulriksfors.blogspot.com, hoppas det är ok, den berörde mig verkligen)
Loppisfynd
Detta skåpet fyndade jag på Erikshjälpen i tisdags för ynka 35kronor. Jag glömde såklart fota det före jag attackerade det med färgen, men jag kom på mig själv innan jag hade målat dörren. Det är tänkt att det ska bli Sagas sängbord till Hemnes-sängen.
Hallen version 1.0
Rockhängaren
Nu har jag fått hängaren på plats i min blivande vita hall. På den ena bilden kan man även få en skymt av min nyfixade apotekar-disk som jag målat och slipat. Är mycket nöjd med min hylla, berätta gärna vad ni tycker!
"Träbiten" är något jag hittat hemma hos pappa, det är något man använder när man murar (?) och krokarna har jag köpt på Sia.
Edit: Dörrfodret är bara grundmålat och ska få ett lager färg till och dörren ska bli vit när vädret tillåter.
Nu har jag fått hängaren på plats i min blivande vita hall. På den ena bilden kan man även få en skymt av min nyfixade apotekar-disk som jag målat och slipat. Är mycket nöjd med min hylla, berätta gärna vad ni tycker!
"Träbiten" är något jag hittat hemma hos pappa, det är något man använder när man murar (?) och krokarna har jag köpt på Sia.
Edit: Dörrfodret är bara grundmålat och ska få ett lager färg till och dörren ska bli vit när vädret tillåter.
Magkatarr
Detta är ett "tyck-synd-om-mig-inlägg". Har legat pall hela dagen och vid 19 orkade jag mig upp för att laga mat till la familia. Nu är det dart från Lakeside på tv så maken är bänkad och Saga sitter och tittar i ett av mina album så nu är det SCRAPTID!
Nyårsmenyn
Förrätt:
Chevre- och honungsgratinerad toast med äpple
Varmrätt:
Rådjursfilé med hasselbackspotatis på en bädd av stekta morötter, sparris och salladslök. Serveras ihop med en gräddig sås på självplockade kantareller
Efterrätt:
Traditionell banan i ugn med choklad och gammaldags vaniljglass
Låter gott va? - Fick många komplimanger om min mat. Den blev väldigt uppskattad!
Vi var tio vuxna och två barn här hemma igår. Saga var febrig, hostig och snorig men ändå lekte hon mycket och gärna med plast-kusinen William. Nyåret firades in med raketer i den gamla andan. Alla kvinnor står o glor o retar sig på sina karlar som inte står tillräckligt långt ifrån smällarna och så vidare... Fem över tolv, mitt i fyrverkeri-fotandet (för min del) kom Emma (Williams mamma) utspringandes med Saga som hade varit ledsen o kallat på mamma. När Emma kom in i sovrummet hade Saga hostat så mycket att hon kräkt ner täcket. Jag rusade in och tröstade henne, efter någon minut ville hon ut och titta på smällarna så invirad i ett (annat) täcke så fick hon också se lite fyrverkerier!
William är väldigt förtjust i Saga och pussar gärna på henne. Fick en bra bild...
