Jaktis

...utspelades för mig precis. Jag har i ett par dagar följt en ko ute på ängen som varit påtagligt dräktig med ett väldigt svullet och hängigt juver. De senaste dagarna har det varit så pass att hon fått ett skavsår på sidan av juvert från knäet, som i förrgår övergick till ett riktigt köttsår. Jag har förjäves försökt lokalisera viken bonde det är som äger korna för att "hojta till" och fråga vad som händer/inte händer med henne.

I eftermiddags när vi kom hemkörades såg vi att det var fullt pådrag därute med flertalet bilar, men vi tänkte inte mer på det. När jag nu körde igen en snabbrunda såg jag att de hade kört in gallersläp och en traktor med stora gafflar och dessutom placerat ett tillfälligt stängsel runt den nu liggande kon. Jag kom hem och sa till Johan i förtvivlan  att "de har avlivat henne", nästan med gråten i halsen. 
Passade på att ta Vincents kvällsrunda och gick ut och där tittade upp mot mig (Vincent) och att det stack ut ett par små klövar. Jag ringde Johan lycklig och sa "hon kalvar!". Jag tog varvet runt mossen med Vincent och nästan bubblade av glädje.
När jag kom tillbaka hade de hängt upp en stor pressening på stängslet vid henne och en av bildörrarna öppnades, och i bilen satt en medelålders kvinna. På min tveksamma förfrågan berättade hon att kossan väntade tvillingar, men de låg så omslingrade att vetrinären och bönderna inte kunde lägga kalvarna rätt, och således inte förlösa henne. Hon skulle nu avlivas och kalvarna räddas inte.
Jag hatar sånt här, jag lider med kon och med hennes ägare. Jag såg i kvinnans ögon hur ont det gjorde att hennes ko med två små kalvar i sig, inte fick leva vidare. USCH!