Idag bjuder jag på kakor

Hemmabakade och till och med egenkomponerade Ballerina kladdkaka som jag bjuder er på idag.

Låt det väl smaka! :-)


Ett år har redan gått

sedan jag påbörjade min resa mot ett bättre, mer hälsosamt liv.
Idag bjuder jag på en helt vanlig vardags-Irina

Ca 30kg borta!


Vissa människor är som...

jag vet inte vad, men enstaka gånger springer man på en person som man fastnar för utöver det vanliga. Det har jag gjort och jag vill hylla henne!
En underbar tjej som har glimten i ögat. En kvinna som har koll på vad hon vill och som absolut inte är rädd för att öppna sig. Och framförallt har hon en förmåga att läsa folk (mig) som en öppen bok. Jag är så glad för henne, och det känns så rätt!

Igår fick jag spontanbesök på kaffe på kvällskvisten. Hon kom hit vid sju-halv åtta tiden och gick halv elva. Eller nej, då skulle hon gå. Men vi stod kvar utanför huset och pratade en halvtimme, sen gick vi in igen. Vi var helt enkelt inte färdiga :-)


Här är hon, söta söta Linda:

Det är dyrt att gå ner i vikt! :-)

Surfar runt på olika modesajter och torrshoppar. Oj, vad det finns mycket fint. Just nu ligger det klänningar, toppar och skor för några tusen i varukorgen (som tyvärr inte kommer komma längre än så).

Mamma och pappa ska ha 50-årsfest i maj, så något snyggt behöver jag vill jag ha. FAKTISKT!

Kolla dessa godingarna:

10-01-02


Skål! Idag är det Byggare Bob här hemma. Jag håller på att sätta gips på min innervägg bakom nya kylen och Johan gipsar i den lilla hallen utanför toaletten. Såklart måste man pausa emellanåt och då dricks det kaffe/varm oboy. Saga gillar att få vara "vuxen". Eftersom Saga myser på hög nivå är det nattlinne på halva dagen!

10-01-01

Jag hade tänkt mig att göra förra årets utmaning, fast i år. -Ett foto om dagen! (Johan är väl informerad att han måste hjälpa till :-) )


Vad ska man göra nyårsdag om inte sitta och slappa? Jag vilade efter att reglat upp en ny innervägg tillsammans med morfar Mats. Saga skulle absolut inte lägga sig att sova middag, men visst verkar det tröttsamt att titta på julfoto på datorn?

Lite avdammade julkort...

som jag vill ha dokumenterade innan posten går. Jag kan inre påstå att jag är direkt nöjd med någon av dessa, men ja...
Imorgon ska jag blogga de nya, fiiina korten :-D

 

 














Av cykeln, in med den samme. Hämta hunden och ett varv löpning på mossen!

Jag fyllde 18 förra torsdagen och fick/köpte en fin cykel! Jag har cyklat till o från jobb var dag sedan dess och idag avslutade jag work out-en med ett helt (väldigt långt o jobbigt, för mig) varv på mossen. springandes...

Jag bjuder på mig själv. Hemska bild *flin*



Scrappat!

I väntan på att jag fått framkallat semesterbilderna (eller ens lagt in dem i datorn...) scrappade jag ett vykort jag köpte "bara-för-att". Jag blev inte alls nöjd, och det ser ut som det är typ min tredje LO nånsin. Suck... Men jag visar i alla fall.








Det här är ju riktigt fräckt...

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/mj58_09/article5488473.ab

Semester!

En veckas semester i Frankrike känns underbart just nu. Vi åker imorgon tidigt tidigt och kommer hem om nio dagar, ska bli superskönt. Dessutom är jag antagligen chef när jag kommer hem :-)

Årets första julkort!

...gjorde jag igår. Jag var så sugen på att göra kort, men jag gillar inte att göra kort "bara-för-att". Jaha, tänkte jag... Julkort fick det bli. Lite roligt att fota vid smultronen var det väl? :-D


Emotionell berg- och dalbana på mossen...

...utspelades för mig precis. Jag har i ett par dagar följt en ko ute på ängen som varit påtagligt dräktig med ett väldigt svullet och hängigt juver. De senaste dagarna har det varit så pass att hon fått ett skavsår på sidan av juvert från knäet, som i förrgår övergick till ett riktigt köttsår. Jag har förjäves försökt lokalisera viken bonde det är som äger korna för att "hojta till" och fråga vad som händer/inte händer med henne.

I eftermiddags när vi kom hemkörades såg vi att det var fullt pådrag därute med flertalet bilar, men vi tänkte inte mer på det. När jag nu körde igen en snabbrunda såg jag att de hade kört in gallersläp och en traktor med stora gafflar och dessutom placerat ett tillfälligt stängsel runt den nu liggande kon. Jag kom hem och sa till Johan i förtvivlan  att "de har avlivat henne", nästan med gråten i halsen. 
Passade på att ta Vincents kvällsrunda och gick ut och där tittade upp mot mig (Vincent) och att det stack ut ett par små klövar. Jag ringde Johan lycklig och sa "hon kalvar!". Jag tog varvet runt mossen med Vincent och nästan bubblade av glädje.
När jag kom tillbaka hade de hängt upp en stor pressening på stängslet vid henne och en av bildörrarna öppnades, och i bilen satt en medelålders kvinna. På min tveksamma förfrågan berättade hon att kossan väntade tvillingar, men de låg så omslingrade att vetrinären och bönderna inte kunde lägga kalvarna rätt, och således inte förlösa henne. Hon skulle nu avlivas och kalvarna räddas inte.
Jag hatar sånt här, jag lider med kon och med hennes ägare. Jag såg i kvinnans ögon hur ont det gjorde att hennes ko med två små kalvar i sig, inte fick leva vidare. USCH!

Ibland är vardagen underbar!

Jag fick ett sms idag "ska vi inte åka till aq-va-kul och sen äta på restaurang ikväll? Så hjälps vi åt att storstäda imorgon". Vilket underbart initiativ!
Vi var på badet i en timme ungefär. Från början vågade Saga inte gå i, men tillslut ville hon inte gå upp och hon var jättemodig och duktig. På restaurangen åt vi trerätters. Saga åt ketchup med pommes till förrätt. Samma till huvudrätt och glass till efterrätt. Vi åt lite mer sofistikerad mat, närmare bestämt vårrullar, tre/fyra små rätter och friterad banan med glass.

Sydsvenskans loppis i Malmö

Jag och svärfar (älskade svärfar) hade samlat på oss en massa och radade upp prylarna på lördagsmorgonen kl8. När vi var färdiga tog vi vars en snabbrunda bland borden och jag blev genast förälskad! Jag betalade en struntsumma och den blev min (till ljuden av svärfars hånande, men de bjuder jag på *hihi*).
Rosorna uppe på kärleken fick jag av min supergulliga make som önskade Krya-på-mig i min magsjuka som smög sig över mig ntten mellan lörd o sönd...



Ni ser potentialen, va?

En lista...

Jag är kluven i mångt o mycket
Jag gillar när det händer saker omkring mig
Jag äter nästan allt (och alltid)
Jag säger ja till roliga saker, impulser, mina och andras
Jag ger mig sällan in i djupa diskussioner om politik
Jag är bra på att påbörja nya saker, snacka för mycket
Jag stör mig på min förmåga att spruta idéer, det innebär att jag hinner inte njuta av att något är färdigt innan nästa projekt drar igång
Jag läser gärna tidningar, artiklar på nätet -sällan böcker
Jag är vackrast naken!
Jag skrattar åt torr och rå humor
Jag är en typisk fjortis i en vuxen kropp
Jag har aldrig... ångrat något jag inte gjort
Jag är lycklig i perioder
Jag trivs inte i situationer där jag är i underläge. Med min nuvarande arbetssituation
Jag är dålig på att hålla ordentlig ordning i hemmet
Jag är rädd för att dö
Jag älskar de jag väljer att ha i mitt liv, ska inte ödsla kraft på relationer som kräver mer energi än de alstrar! 
Jag uppskattar min mans omtänksamhet, ömhet och sätt att vara en bra pappa
Jag tror på liv efter döden
Jag tror inte på ödet

Antar att jag svarar helt annorlunda om en vecka, eller för en vecka sedan. Just nu är frustrationen stor över hemmet o_O


Datorhaveri!

Min dator har kraschat och därav snålt med inlägg i bloggen för närvarande. Jag kan dock raportera att jag sålt alla gamla möbler i sovrummet så nu ska nya inhandlas!

*Puss*

Vilken j*vla dag!

Igår var en dag att minnas (eller glömma?!). I förrgår kväll när Saga skulle lägga sig pratade vi om snön osv. Jag lovade att vi skulle åka pulka till dagis dagen därpå, igår. Sagt och gjort. Det var ju lovat och när vi vaknade var klockan 8.45 och vi skulle vara på dagis kl 9. Jag ringde till dagis och Kristin som svarade bara skrattade åt mig och hälsade oss välkomna när vi väl kom!
Saga har en baby-pulka som plogar mer än glider på snön, så 45 minuter senare var vi på dagis. Saga och Vincent var skitglada, jag var väl glad men rätt mör, nästintill död. Kristin skrattade gott åt mig och tyckte jag skulle göra samma sak på hemvägen sen. Jag sa att då kommer jag garanterat köra bil. Vi kom att prata om pulkor och att dagiset inte hade pulkor till alla barnen. Jag gav glatt bort Sagas till dem och de tackade!

När jag skulle köra för att hämta henne visade det sig att Johan hade fått med sig min bilnyckel till jobb, så jag fick CYKLA på oskottade vägar. Återigen halvdöd och försenad på dagis...

Dagen fortsatte lugnt o sansat och på kvällen skulle Johan iväg så jag körde ut till mamma o pappa på landet. När det snöar blåser deras väg igen på nolltid och då får man köra på åkern (nä, -man får inte, men man gör). Det gick bra, men när jag skulle hem var det plusgrader och eftersom det inte var ordentlig tjäle i marken... Satte jag mig. Min bror kom med sin L200 o skulle dra upp mig. -Och satte sig. Nu hör det till att min bror är ett bokstavs-barn med stubin kort som... Efter åtskilliga sparkar på bilar och annat som förtjänade det beslutades det att de jävla piss-skit-mög-bilarna ska skrotas och Lasse fick komma med stora hjullastaren :-D
Han drog upp mig i sidled eftersom han inte kunde köra ut på åkern så efter många om och men ser åkern (med sådd) ut som kom-o-hjälp-mig...

Jag älskar snö!

Tänkvärt, om än en smärtsam tankeställare

En gammal själ


Det var en gång en gammal, gammal själ, som levt många, många människoliv på jorden och som nu nästan var färdig med sin tillvaro som själ ochså, ja snart skulle den smälta samman med och bli en del av den stora Andligheten som uppfyller Evigheten.

För tillfället kände sig den gamla själen lite ensam där den satt i tomrummet efter det senast människolivet och den kommande sammansmältningen. De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur det uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.

Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.

Men din tid till sammansmältningen är så kort varnade vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
Jag vet sa den gamla själen. Men jag vill endå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.

Så låt det bli som du vill sa vakten, och släppte i väg den gamla, gamla själen.
Då fick ett människopar på jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag hon föddes, den omrumlande kärlek som människor känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten.

Men har du inte väldigt kort tid kvar? viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla flickan.
Tiden kort, men glädjen stor, svarade den gamla, gamla själen.
Och fast inte mamman hörde deras samtal, väckte viskningarnaen anande oro, en fläkt av kunskapen av att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte oss själva ens. Allt kommer till slut tas i från oss, allt vi bär på, alla kära runt omkring, slutligen vårt liv och vår kropp.

Men flickebarnet växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han ochså. Ja, den gamla själen fick leva sin sista tid precis som han önskat.

Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då sammanslutningen skulle ske. den gamla själen fick en kallelse, att utan dröjesmål infinnna sig vid cermonin, och måste lyda.

För människorna såg det ut som flickan fått en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd,just som vakten förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.

Och därför i stället för att låta gamla, gamla själar bara sitta av sin sista skvätt av tid i tomrummet, blev det i fortsättningen en sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den. Sorgen, sedan, den oundvikliga sorgen, den har människor genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott.

En text av Peter Pohl och Kinna Gieth ( Ur jag saknar dig, jag saknar dig)


(denna text har jag kopierat ur bloggen http://ulriksfors.blogspot.com, hoppas det är ok, den berörde mig verkligen)

Loppisfynd

Detta skåpet fyndade jag på Erikshjälpen i tisdags för ynka 35kronor. Jag glömde såklart fota det före jag attackerade det med färgen, men jag kom på mig själv innan jag hade målat dörren. Det är tänkt att det ska bli Sagas sängbord till Hemnes-sängen.



Tidigare inlägg
RSS 2.0